Jossi funderar

Nu har jag ännu mer läsning, mina sex dagböcker är framgrävda... och min bokmärkssamling som ska bli decoupage på min gamla bricka. Roligast var att hitta ett brev jag skrev när jag gick i tredje klass, det löd som så:

Hej!

Eric får jag vara ihop med dig, snälla Eric.

hälsninar Jossi

Brevet var skrivet i skrivstil och ser ut att vara väldigt omsorgsfullt gjort...

Jag ler och tänker på dom kärleks brev jag fått... jag konstaterar att det var enklare när man liten, att fråga chans på en lapp med tydliga rutor att kryssa i är underskattat. Hade man tur behövde jag inte ens prata med personen i fråga;) Då visste man vad man var till varandra... Jag har faktiskt fortfarande en pojkvän som inte gjort slut med mig än...det måste ju oxå göras via brev.

När jag läser mina dagböcker ser jag att det är flera killnamn som dyker upp rätt tätt inpå varann... sidorna pryds med hjärtan och namn och klistermärken i glada färger, I LOVE ***** och nästa dag är det slut men det verkar inte sörjas så hårt som jag kunnat tro. Undrar om det kan vara så enkelt ... att det är för att vi har för mycket tankar i huvudet fullproppade med rätt och fel, dränkta i ansvar och jagade av stressen....

Jag tänker krypa ner i min säng och försöka att ta lärdom och minnas känslan av hur det var när jag var 9 år och hjärtat klappade i glad takt och bekymmer inte existerade, när vi var en familj och lek fyllde mina dagar...