Förbrukar vi människor??
Låg och tänkte i solariumet på vad jag hört under dagen,
nu tänker jag på relationen mellan kvinna/man eller ja man/man kvinna/kvinna med för den delen men attraktion. Att vi inte är ny kära i all evighet är ju ingen nyhet för någon, men att träffa någon och inleda nån form av ömsesidig kärlek med och sen lämna den så fort man kanske igentligen lärt känna varandra,eller när spänningen dött ut känns väldigt konstigt.
Har en vän som har förvana att lägga ett bäst före datum på tre månader, allt över det är bonus dagar.
När och var tappar man spänningen igentligen?? inte kan man väll lära känna en människa på tre månader,och kanske inte på tre år heller... eller??
Tanken är gnagande och kan inte riktigt släppa den. Borde det inte bli mera intressant om man känner en människa och får någon form av förtroende till varandra,det är för mig iaf mera värdefullt än bara sex.
En sak kan såklart vara att man ser saker efter hand hos varandra som man ogillar, sidor som inte alls tilltalar en. Men i många fall hör jag inte om det ,utan mest att det inte känns pirrigt längre.
Vi får väll kickar av det.. pirret alltså. Eller att vissa ser sig som vinnare och fick bytet dom ville ha, och då vill dom jaga vidare, leta efter nya erövringar eller snarare offer, som igetligen bar ligger till grund för deras egna dåliga självkänsla.
Det kan ju vara en ersättning för något som hänt en tidigare i livet,kanske söker vi bara bekräftelse på att vi duger. uppmärksamhet för nått vi aldrig fick som barn, eller det vi kanske fick som barn, tänker på sexuella övergrepp, att man har ett enormt behov av närhet och uppskattning för den man är, och det man kan ge.
Många tror kanske också på att det alltid finns att hitta någon bättre, varför nöja sig med kaka när jag kan få tårta!!?!
men vi glömmer nog alltför ofta bort att det är samma mjöl i kakorna som gör tårtan och att ständig jakt på något bättre kan bli en livslångt sökande efter något ouppnårligt.
Jag är av den bestämda åsikten att allt blir roligare ju längre man träffas och lär känna varandra, ju mera får man i utbyte av varandra och ingen vill väll påstå att sexet blir sämmre när man vet vad den andra gillar??
Jag ser inget fel i att pröva sig fram, men det är läskigt tycker jag om det är på bekostnad av någon annans kännslor.
Mina tankar idag.
Var tvungen att lägga upp bilder från igår, Johnny och jag på Zekes (skolans caffe).
SEn är det Sannes cp tumme på bild, stukades på boxningspasset och den är allmänt ivägen hela tiden +att jag hela tiden glömmer bort att hon har ont och behöver hjälp!! Jag är dock inte lika rädd för Sanne när hon har fel på högern!
Och jag i klassrummet innan hjärngympan=)
kram
nu tänker jag på relationen mellan kvinna/man eller ja man/man kvinna/kvinna med för den delen men attraktion. Att vi inte är ny kära i all evighet är ju ingen nyhet för någon, men att träffa någon och inleda nån form av ömsesidig kärlek med och sen lämna den så fort man kanske igentligen lärt känna varandra,eller när spänningen dött ut känns väldigt konstigt.
Har en vän som har förvana att lägga ett bäst före datum på tre månader, allt över det är bonus dagar.
När och var tappar man spänningen igentligen?? inte kan man väll lära känna en människa på tre månader,och kanske inte på tre år heller... eller??
Tanken är gnagande och kan inte riktigt släppa den. Borde det inte bli mera intressant om man känner en människa och får någon form av förtroende till varandra,det är för mig iaf mera värdefullt än bara sex.
En sak kan såklart vara att man ser saker efter hand hos varandra som man ogillar, sidor som inte alls tilltalar en. Men i många fall hör jag inte om det ,utan mest att det inte känns pirrigt längre.
Vi får väll kickar av det.. pirret alltså. Eller att vissa ser sig som vinnare och fick bytet dom ville ha, och då vill dom jaga vidare, leta efter nya erövringar eller snarare offer, som igetligen bar ligger till grund för deras egna dåliga självkänsla.
Det kan ju vara en ersättning för något som hänt en tidigare i livet,kanske söker vi bara bekräftelse på att vi duger. uppmärksamhet för nått vi aldrig fick som barn, eller det vi kanske fick som barn, tänker på sexuella övergrepp, att man har ett enormt behov av närhet och uppskattning för den man är, och det man kan ge.
Många tror kanske också på att det alltid finns att hitta någon bättre, varför nöja sig med kaka när jag kan få tårta!!?!
men vi glömmer nog alltför ofta bort att det är samma mjöl i kakorna som gör tårtan och att ständig jakt på något bättre kan bli en livslångt sökande efter något ouppnårligt.
Jag är av den bestämda åsikten att allt blir roligare ju längre man träffas och lär känna varandra, ju mera får man i utbyte av varandra och ingen vill väll påstå att sexet blir sämmre när man vet vad den andra gillar??
Jag ser inget fel i att pröva sig fram, men det är läskigt tycker jag om det är på bekostnad av någon annans kännslor.
Mina tankar idag.
Var tvungen att lägga upp bilder från igår, Johnny och jag på Zekes (skolans caffe).
SEn är det Sannes cp tumme på bild, stukades på boxningspasset och den är allmänt ivägen hela tiden +att jag hela tiden glömmer bort att hon har ont och behöver hjälp!! Jag är dock inte lika rädd för Sanne när hon har fel på högern!
Och jag i klassrummet innan hjärngympan=)
kram
Kommentarer
Trackback
